'North & South' är en samhällskritisk version av Stolthet och Fördom

Letar du efter någonting som liknar Jane Austens välkända roman Stolthet och Fördom, men också diskuterar sociala orättvisor? Då är North & South något för dig. Serien från 2004 är baserad på Elizabeth Gaskells roman med samma namn och utspelar sig i England under en tid när den industrialiserade norden stod i kontrast till den fortfarande utbrett agrikulturella södern. Förutom att ha en av kostymdramahistoriens bäst skrivna kärlekshistorier, handlar North & South om fattigdom, klass och samhällets många orättvisor och umbäranden, vilket är viktiga ämnen än idag.

Höljd i ett avsiktligt färglöst filter, framträder Elizabeth Gaskells fiktionella stad Millton i den här senaste filmatiseringen av North & South. Det är en smutsig industristad och till skillnad från mycket annat kostymdrama, har platsen inte romantiserats, utan verkligheten är hård, kall och orättvis liksom den också var. Berättelsen följer Margaret Hale som flyttar till Millton tillsammans med sin familj efter att ha växt upp på en prästgård i södern, och finner sitt nya hem mörkt och hjärtlöst. Hon stöter ihop med fabriksägaren John Thornton som hon genast tycker illa om; men liksom i Stolthet och Fördom är han kanske inte är så osympatisk som han först verkar. Hon lär också känna familjen Higgins som lever ett betydligt fattigare liv, där dottern lider av lungproblem till följd av de dåliga arbetsförhållandena i fabrikerna och fadern är en av ledarna i den fackliga rörelsen som går emot fabriksägarna. Margaret gör sitt bästa för att anpassa sig till sitt nya liv, och lära känna den nya omgivningens seder och bruk, men kan inte låta bli att jämföra allt med hur det är i södern.

Det finns få saker som kan lyfta en serie så mycket som bra skådespelare i huvudrollerna, och i North & South har man verkligen lyckats med det. Daniela Denby-Ashe personifierar Margaret Hale genom att hålla en fin balans mellan någon som har växt upp i en skyddad omgivning, och någon som har åsikter och står upp för dem. Richard Armitage tycks även han som klippt och skuren för sin roll som John Thornton, med sin kylig utsida, och varma insida. Det går inte heller att förneka kemin mellan karaktärerna, för den finns där som något elektriskt i varje scen de har ihop. Richard Armitage sa i en intervju att man som skådespelare alltid behöver vara beredd på att fabricera kemi, men att det inte var nödvändigt i det här fallet eftersom det fanns där från första början. Trovärdigheten är en viktig aspekt när det gäller casting, och här har man fångat de. Allt stämmer.

Vad gäller kärlekshistorien går det att dra många paralleller med Stolthet och Fördom, vilket knappast är ett dåligt tecken. Kärlekshistorier som bygger på en sorts hat-till-kärlek-koncept som i North & South, behöver hålla sig i akt för att inte falla i de fällor som kan uppfattas som sexistiska eller på annat vis problematiska, vilket tyvärr är ganska vanligt. För man vill inte ingjuta en bild av att en hälsosam relation ska börja med bråk, eller att övertalning från den ena sidan ska leda till kärlek från andra. Ett exempel där man inte har hanterat den här saken så bra är i andra säsongen av Skam där tjat romantiseras och framställs som något bra och där ett nej inte tas som ett nej, om och om igen. Ett annat exempel är The Notebook där Ryan Goslings karaktär hotar med att ta sitt liv om Michelle Addams karakär inte vill gå på en dejt med honom, vilket även det romantiserar omotiverat tjat och övertalning. I North & South har man gått i Stolthet och Fördoms fotspår, och hanterat saken lite mer finkänsligt. Både Mr. Darcy och Mr. Thornton tar ett nej som ett nej och upprepar inte sina känslor, eller tvingar sig på efter att ha blivit avböjda. I de här två fallen man gör inte heller en poäng av att själva ovänskapen i sig är något romantiskt och eftersträvansvärt, utan att det handlar om felaktiga första intryck och personlig utveckling; om att se saker från nya perspektiv, för att saker så småningom ska utvecklas åt det hållet. När den hur som helst görs på rätt sätt, är det oemotståndligt.

Det finns något väldigt känslomässigt över den här serien, åtminstone är det så jag alltid reagerar. Allt är grått och kallt filmat, framförallt Millton ser inte ut som en plats man vill leva på, och klimatet är grymt, hårt och orättvist, men i grund och botten handlar North & South om människor, om saker som vi kan relatera till än idag, om liv och död, hat och kärlek. Den här berättelsen handlar verkligen om stora känslor och stora problem, men det framställts på ett sätt som gör att det känns nära och personligt, vilket gör att man egnageras känslomässigt. Förutom huvudkaraktärerna, kan nämnas att hela klimatet runt serien, ja hur världen framställs, bidrar till känslosamheten och naturligtvis även musiken, vilket är något jag alltid lägger märke till när det fungerar. Ibland lyckas soundtrack verkligen vara något mer än bara ett känslomässigt filter i bakgrunden som säger åt oss vad vi ska tycka och känna, och omvandlas till ett av hela verkets viktigaste aspekter. Musiken fyller den här serien till bredden, och utan den hade det inte alls varit samma sak.

North & South är verkligen en av mina absoluta favoritserier, den är väl lite grå vad gäller själva utseendet på alltihop, men handlingen, karaktärerna och musiken bär fortfarande upp den på ett slående sätt. På sätt och vis är det en doldis, åtminstone i jämförelse med Jane Austen eller systrarna Brontës verk, men populär bland dem som känner till den, ja till och med älskad.

Mitt betyg: ★★★★+